Geografiskt läge

Polen är beläget centralt i Europa och sträcker sig från Östersjön i norr till Karpaterna i söder. Kontinentens geometriska centrum ligger i närheten av Warszawa: här korsas linjerna dragna mellan norska Nordkap och grekiska Kap Matapan samt Cabo da Roca i Portugal och centrala Uralbergen. Polens landyta, 312 685 km2, gör landet till det nionde största i Europa. Med dagens gränser, fastlagda 1945, har Polen landgränser mot Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ukraina, Vitryssland, Litauen och Ryssland (Kaliningradområdet).

Polen upptar östra delen av den centraleuropeiska slätten, och med undantag för det höglänta bältet och bergen i sydligaste delen av landet är Polen platt. Medelhöjden över havet ligger på 173 m.ö.h. Över 91 procent av landets yta ligger under 300 m.ö.h. Det typiska polska landskapet består av vidsträckta slätter, brokiga mosaikmönster av åkrar och fält, löv-och barrskogar samt ängar och små sjöar. Det polska landskapet är varierat, trots att slättlandskapet är dominerande.

I norr avgränsas landet naturligt av Östersjön (Baltyl) med breda sandstränder, stranddyner, landtungor och sjöar. Norra Polen - Pomorze och Mazury - täcks av ett bälte med sjöar. De flesta av Polens 9 tusen sjöar bildades efter istiden. Största sjön är Sniardwy (113km2) och den djupaste är Hancza (108.5m).

Centrala delen av Polen upptas av det centrala låglandet.

Södra Polen utgörs av ett bälte med högplatåer och berg vars geologiska egenskaper och utseende är starkt varierande. Ett särdeles pittoreskt landskap kan beskådas i trakterna kring Krakow och Czestochowa (vackra kalkstensformationer och över 400 grottor), Góry stolowe (Stolowe-bergen) i bergskedjan Karkonosze samt de höga bergen i Tatry (Tatrabergskedjan). Högsta punkten är toppen Rysy (2499 m.ö.h.) i Höga Tatra.

Viktiga floder ur transportsypunkt är de två längsta floderna: Wisla, som flyter genom Kraków och Warszawa samt Odra i västra Polen.

I Polen ställer man klockorna efter centraleuropeisk tid (GMT+1).